#030: "Först kände jag mig dum i hela huvudet" • Tankar om sommaren 2023 • Opublicerat från Idkerberget
Jag har sett Källström och Fäldt på Hasselbladcenter. Så ska jag gå vidare med Kära Bergslagen och 202053. Dessutom tips och lite annan information.
Kamrater. Nytt fotobrev och denna gången tar jag mer er på min inre resa genom en utställning, bjuder på tanker från sommaren och avslutar med en bild från senaste insamlingsresan i norra Bergslagen.
Fotobrevet #030 innehåller:
Dum och förälskad – tankar om demokrati och folklighet
Kära Bergslagen • Nu startar bokarbetet
202053 • Vågar jag bli refuserad
Opublicerat: Dubbellaven i Idkerberget
Nyheter och tips
Bästa fotohälsningar,
Björn Dahlfors
Dum och förälskad – tankar om demokrati och folklighet
Sensommarvarm Göteborgskväll. September. Avenyns knökade uteserveringar. Lugnet på konstmuseet. Hasselbladcenter visar Källström & Fäldt retrospektiva utställning.
Först känner jag mig dum i hela huvudet som inte förstår. Jag tappar fokus från konsten och börjar intressera mig för formen. Efter en stund börjar projekten nå mig. Sen blir jag lite förälskad. Med mig hem har jag deras mastodontverk, utställningskatalogen Källström & Fäldt.
Först tänker att det är modigt att ha så höga trösklar till sin utställning och sen tänker jag att även jag har relativt höga trösklar ibland. Jag undrar om det går att kombinera samhällskritik och djup med tillgänglighet utan att det blir övertydligt. Och är det ett problem att samhällskritik är övertydlig? Jag tänker på att folk faktiskt dansade pardans till Björn Afzelius musik. En bugg till mästerverket Juanita och ord som “de förlorade för fascisterna var starka”. Jag tar med mig många frågor och känslor från Klara Källström och Thobias Fäldts utställning på Hasselbladscenter i Göteborg.
Med någon veckas distans till utställningen tänker jag att folkligt faktiskt inte är så dumt. Samtidigt finns det något sunt Afzeliuskt i Källström och Fälts verk. Verken om hur Jaffa såg ut före bosättningar och sionism; och det om den amerikanska imperialismen som ville och vill sätta klorna i Kuba men som bet och biter sig själv i svansen; och om hur makten avhumaniserade Julian Assange genom att förinta det viktiga som Wikileaks avslöjande. Hans personliga klander och tillkortakommanden användes för att avväpna en rörelse som granskar makten.
Det behövs konstnärer som Källström och Fäldt. Konstnärer blottlägger och speglar samhället. Det är faktiskt ganska skrämmande att demokratiska samhällen inte klarar av visselblåsare. Det är oroväckande att inskränkningar av yttrandefrihet, den egna tankesfären och organisationsfriheten får pågå. Att varje inskränkning av demokratin kan förklaras med försvaret från abstrakta yttre hot. Vi får veta att demokratin skyddas genom att inskränkas. Demokratiska samhällen blir repressiva. Därför måste demokratiska samhällen ha aktivister, konstnärer och journalister som med granskande blick kan punktmarkera våra ledare så att de återigen riskerar mer än de kan vinna på att inskränka fri- och rättigheter. Vi lever i repressionens tid och det sätter munkavle på många av oss.
Källström och Fäldt utställningen spänner över flera olika projekt och det är den valda formen som får det att hålla ihop. Utställningen består av deras arkiv och det ger en stor inblick i deras skapade. Att alla bilder presenteras i ett litet format uppklistrat på ett A4 gör att helheten ofta får trumfa de enskilda bilderna. Det som sticker ut i storlek är projiceringar av vissa utvalda delar. Lekfullt och annorlunda blir det tack vare att de använder gamla overheadprojektorer. Det surrar som i skolsalarna från min barndom. Det är effektfullt när de måste släckas ner för att förhindra överhettning. Jag blir sugen på att samla på mig några för att kunna använda i kommande utställningar.
Källström och Fälts uttrycksform för sina projekt är böcker. Och centralt i utställningen är utställningskatalogen som skapas i utställningshallen. Rader av lådor innehållandes de olika boksidorna sätts samma på plats av konstnärerna själva. Själva bokbindningen görs med bokskruvar.
Utställningen hänger fram till den 24 september. Så passa på att se den om du har möjlighet. Var dock beredd på att ge den tid – den kräver och förtjänar tid.
Här kan du läsa mer om duon och se flera av deras projekt.
Kära Bergslagen • Nu startar bokarbetet
Kära Bergslagen blev verkligen en succé. Uppskattningsvis har mellan 450-500 personer sett den. Jag har fått mycket beröm och reflektioner i så väl mejlkorgen, som i sociala medier och i fysiska livet. Både vernissagen och finissagen ledde till fina samtal om bilderna, texterna och om vad Bergslagen varit och ska bli.
Extra glad är jag över att så många lagt en stund vid verket Arkivet. I verket fick besökarna själva bläddra bland det digra urvalet till utställningen (cirka 300 bilder) och själva välja sina favoriter som de tycker ska finnas med i boken. Det blev rätt många bilder och dessutom många fina kommentarer och motiveringar. Lärdom: Interaktion skapar engagemang.
Nu när kvällarna blir kortare ska jag på allvar ta tag i boken. Min plan är att den ska vara klar 2024. Förra veckan reste jag runt för att fotografera gruvlavar, folkets hus och samhällen. En mening som varvar i mitt huvud är: Kapitalet reste gruvlavar, folket reste Folkets hus. Tänkvärt är att det är fler Folkets hus som lever än det är gruvlavar som hissar bergkross och folk ur avgrunden.
202053 • Vågar jag bli refuserad
I år deltog jag i Ljusstråk för femte gången. Jag valde att ställa ut 202053 igen, det är tredje gången verket visas. 202053 är mitt bokprojekt med en bild och en text för varje vecka under första pandemiåret 2020. Under helgen var det cirka 300 personer som besökte oss i Hammarby och många otroligt fina samtal blev det. Flera personer som jag pratade med kände igen projektet sedan innan men valde ändå att ge sig i kast med det igen. Det jag verkligen älskar med verket är att de som ger sig i kast med verket ofta blir kvar länge framför bilderna och texterna. Sen blir det gärna samtal om livet under pandemin, om livet i stort och om hur snabbt man glömmer. Även om vi snart går in i 2024 så känns det som att 202053 fortfarande berör. Det kanske var därför flera av varandra oberoende uttryckte att utställningen borde visas för en stor publik. Jag måste bara våga bli refuserad.
Vill du köpa boken så swisha 220 kr till 0709381440. Skriv din adress så är boken snart i din brevlåda.
Att ställa ut, möta människor och prata om allt från konsten till livet är så otroligt inspirerande. Tack för alla fina samtal.
Opublicerat | Diptyk: Dubbellaven i Idkerberget
I arbetet med min bok Kära Bergslagen – Råvaruland och folkhemsrester har jag rest i norra och östra Bergslagen för att fotografera gruvlavar, folkets hus och miljöer. De dubbla gruvlavarna i Idkerberget blev ett stopp på min resa.
Nyheter och tips
Hitta udda utflyktsmål
När jag ger mig ut för att fotografera har jag ofta gjort en hel del efterforskningar av platsen jag ska besöka. Ofta brukar jag både googla efter fakta och bilder, kolla på kartor och googles gatuvyer. Nyligen, i jakt på fakta och inspirationsbilder, upptäckte jag sajten Udda utflykter som drivs av fotografen Björn Granstrand. Det är en guide till lite mer udda besöksmål i vårt land.
#Gerillagalleriet har slagit till igen
Förra veckan fyllde jag på i #gerillagalleriet genom att sätta upp sju nya verk på sju nya platser.
En utsökt fotobokhandel i Göteborg
På konstmuseets i Göteborg finns en väldigt bra butik med ett väldigt stort utbud av fotoböcker. Så är du i Göteborg – gå dit och botanisera!
Nu har vi nått slutet på Fotobrevet. Nästa nummer skickas om tre veckor den 12 oktober. Är du inte prenumerant så bli gärna det!