Fotobrevet #001
Premiär för fotobrevet!
Hej. Jag är så glad att du läser detta. Det har tagit lång tid att komma hit.
Detta är ett brev om fotografi. Det blir lite självskryt och försök att lura dig till min hemsida, men det handlar om mycket mer än så. Det är en guide till fotografi jag gör och fotografi jag gillar.
Så vad bjuder detta första brev på?
Att besjälas av glas
Två fotoböcker av Helene Schmitz som jag gillar
Utblick: Läs- och lyssningstips
Inblick: Att skapa där man bor
Opublicerat, en för nyhetsbrevet helt unik bild
Kort presentation av mig
Så hoppas du får mycket härlig läsning!
Med vänlig hälsning,
Fotograf Björn Dahlfors
Att besjälas av glaset. Att fånga glasets själ.
GLASRIKET. På gränsen till glasriket, i Smålands djupa skogar, är jag uppvuxen. Men glasriket har aldrig berört mig, innan jag i somras reste bland stängda bruk och levande hyttor var det bara något i min barndoms periferi. Men att sitta uppslukad på första parkett i Orranäs hytta och se glasblåsaren forma den glödande hettan till något skört och vackert har fått mig att se glas på ett nytt sätt. Jag har besjälats av glas och börjat se på det med nya ögon. Samma ögon lät jag sedan tolka formerna genom bilder. Och samtidigt lät jag mina intryck och min småländska stolthet utforska hur glaset gått från industri till postindustriellt hantverk. Låt mig ta dig med till glasriket och en värld av glas.
Här hittar du fler bilder och hela bildreportaget.
Två fantastiska fotoböcker
Fotoboken tycker jag är det bästa sättet att njuta av fotografi. Du kan krypa upp i bästa fåtöljen med något gott att dricka och sedan kliva in i en bildvärld som kan fängsla en under någon timme eller i flera veckor. Många av mina favoritböcker återkommer jag till flera gånger.
En fotograf som jag hyser otroligt stor respekt och som jag tycker skapar fantastiska bilder är Helene Schmitz. I mitt fotoboksbibliotek har jag två böcker med hennes bilder: Borderlands och Thinking like a mountain. Helene utforskar hur människan brukar planeten, hur vi begagnar den på ett sätt som är ytterst ohållbart. I destruktiva miljöer, i mänskliga övergrepp på planeten, skapar hon otroliga bilder som visar mänskligt högmod i olika stadier. Oavsett om det är gasledningar på Island, övergivna ökenstäder, Aitikgruvan i Norrbotten eller Hälleskogsbrännan i Västmanland. Hon gör vackra bilder av det som är fult, bilder som får en att se det som man helst undviker i en tid då det jungfruliga, kurerade och tillrättalagda är norm.
Länkarna leder till Nevabooks, en fristående bokhandel för fotoböcker, men givetvis kan du lika gärna googla dem.
Utblick: Någonting att läsa, någonting att höra, något att lägg ögonen på.
Jag vill verkligen tipsa om Tidskriften Verk. En digital fototidskrift som försöker ta fotografin på allvar, ibland blir det komplicerat, teoretiskt och lite högtravande men ändå ofta väldigt intressant. Här får du möta fotografi bortom instagram.
Missa inte Sveriges Radios Stil om Margaret Bourke-White. En pionjär inom krigsfotografin och som fick Stalin att le. I avsnittet blir det mycket mer än bara Margaret Bourke-White liv och verk, ta en stund att lyssna!
När vi ändå är på lyssningstips så tycker jag att Fotosidan Poddradio verkligen fått ett lyft när Sofia Arnald möter intressanta fotografer. Exempelvis var mötet med porträttfotografen Johan Bergmak väldigt bra. Saras möten gör podden klart mycket bättre – det handlar mer om fotografi och mindre om teknik. Johans porträttbilder hittar du bland annat på hans instagram.
Till sist så vill jag tipsa om den slovakiska fotografen Maria Svarbova vars bilder verkligen är förunderliga, skruvade och lite magiska. Bilderna är arrangerade och planerade in i minsta detalj, färgskalan blir snabbt ett igenkänningstecken och känslan av att vi människor bara är brickor i en värld där friheten kanske är en chimär. Det är pastelliga bilder som leker med tankar eller bilden av idealsamhället. Hennes bilder hittar du på hennes hemsida.
Inblick: Att skapa där man bor
Mitt fotografi kretsar mycket kring platsen jag bor på. Sedan flera år bor jag i Bergslagen bland skogar, nedlagda gruvor, övergivna bostäder och igenbommade affärer. En plats med en stolt historia av att vara landets ekonomiska motor som nu är bortglömd, vissa har talat om Sveriges rostbälte. Så illa är det kanske inte men det finns något som pyr här i resterna av folkhemmet. Sverigedemokraterna är på många ställen största parti och maktklassen befinner sig väldigt långt bort. Det är intressant vad som händer när samhället drar sig tillbaka. En bygd med stark arbetaretradition, där kooperativen var många, där man strejkat för sin rätt och där man rest folkets hus och parker, där råder en reaktionär stämning av missnöjdhet. Det är just det landskapet som jag håller på att utforska. Jag vandrar runt i byarna och i gruvmiljöerna. Här där grönområdena misskötta, torgen övergivna och där det är så glest mellan papperskorgarna så folk slutat använda dem om det nu ens finns några. Ur mitt liv här håller det på att växa fram ett projekt. Kanske att det ska bli en bok eller något annat. Projektet har inget namn men jag laborerar med "Ur berget" eftersom det är det som hämtats ur urberget som gjort platsen till det den är. Jag hoppas jag kan komma att berätta mer om detta senare.
Opublicerat
I varje nyhetsbrev publicerar jag en bild som inte publicerats någon annan stans tidigare. Den här fångade jag i somras vid ett besök vid det fantastiska konstgalleriet: Galleri Astley i västmanländska Uttersberg. Inte för att bilden har något med platsen att göra men det är en plats väl värd ett besök.
Fotograf Björn Dahlfors
Det är jag, Fotograf Björn Dahlfors, som skriver detta brev. Med kamera och penna försöker jag se världen och översätta den i små begripliga fragment, till fotografiska berättelser. Jag vill utforska det som skaver både inom mig och i samhället. En berättelse kan uppstå under en dag eller så växer den under flera år.
Att jag startat fotobrevet beror på att jag saknar ett brev om fotografi och så klart för att jag vill bjuda in dig i min bildvärld.
