Fotobrevet #004: Krig, val och bokkval (och lite fotopriser)
Antagligen dagens bästa mejl om fotografi :)
Hej vänner!
Inte heller Fotobrevet kan undgå kriget. Det är lätt att tycka ett brev om foto är banalt i dessa tider, det är det kanske, men bilderna från kriget är inte banala. Det är bilder som skakar oss och blir våra kollektiva minnen.
I detta fjärde brev blir det mer utblickar än senaste. Det finns mycket att skriva om och hela tiden dyker det upp nya idéer.
Innan vi går in på brevets egentliga innehåll så skulle jag vilja be dig om att göra mig en tjänst. Om du tycker om brevet så får du jättegärna skicka vidare det till fotointresserade kompisar och uppmana dem att prenumera. Du kan också dela det i dina sociala medier. Ju fler som läser desto roligare.
Brevets innehåll:
Årets fotobok utsedd – missa inte nomineringsfilmerna
Krigets bilder blir våra kollektiva minnen
Tips för bättre bildupplevelser online
Inblick: Bokkval
Årets bild
Opublicerat
Med vänlig hälsning,
Fotograf Björn Dahlfors
Årets fotobok utsedd – missa inte nomineringsfilmerna
Nyligen delades Svenska fotobokspriset ut, vinnare blev The Bird Project 2006-2017 av Erik Berglin. En mycket spännande bok som jag sneglat på ett tag och som jag först hörde talas om för cirka två år sedan när Erik bjöd in till sin ateljé (ja digitalt). Så kul projekt att addera lager av konst ovanpå varandra. Nu är boken på väg hem till mig och jag hoppas att den kommer leva upp till mina förväntningar.
Svenska fotobokspriset är en fantastisk grej som verkligen inspirerar mig som fotograf. Det får mig att öppna ögonen för projekt och konstnärskap som i sin tur inspirerar mig att skapa nya projekt och böcker. För fotoboken är faktiskt ett fantastiskt medium för fotografi. Extra kul är att Fotoboksförfattarna anlitar en filmare för att göra porträtt av de nominerade fotograferna och nu finns alla att se på svenska fotografersförbunds hemsida. I år är det Lars Dareberg som gjort filmerna och hans youtube-kanal tipsade jag om i förra fotobrevet.
Lästips på bjorndahlfors.se: Tiotalet i tio inlägg
När 2019 var slut tog jag mig tid att sammanställa ett urval av bilder från varje år under 10-talet. Självklart finns de på min hemsida!
Krigets bilder blir våra kollektiva minnen
Bomberna skakar i Europa, kriget är här, det som aldrig ska få hända igen sker i vår närhet. Människor dör och människor flyr elitens schackspel. Vapnen skramlar. Bilderna från kriget skakar oss, de får oss att förstå, de får oss att känna.
Det kanske är banalt att skriva om fotografi i dessa tider. Ett krig har bara förlorare. Men bilderna från krigen blir våra kollektiva minnen. Det är bilder av dårskap, smärta och fullkomlig förtvivlan. Förhoppningsvis kan bilderna bilda opinion för freden.
De oberoende fotografer och journalister som utsätter sig för faror, som skadas och som dör i kriget är tjänare av sanningen. De förmedlar bilder av en verklighet som vi i tv-soffan eller vid frukostbordet knappt kan förstå men som ändå gör oss till något bättre människor. Det får oss att skänka pengar, att dela med oss kläder, att öppna våra hjärtan. Tyvärr väcker även krigen andra sidor i oss, inte alls så ädla, den nationalistiska yran. Plötsligt är upprustning något alla vill se trots att vi alla innerst inne vet att fler vapen aldrig är vägen till fred.
Det finns en lång tradition av fotografi från konflikter. Namnen på de kända krigsfotograferna är många, deras bilder har blivit historiska ikoner som etsats sig fast i våra medvetanden. En av de historiska fotograferna som skildrade slutstriderna i andra världskriget var Lee Miller. En fotograf vars fascinerande historia nu kan ses i en dokumentär på SVT Play. Miller var modellen som blev modefotograf, som blev surrealist och slutade som skildrare av krigets kvinnor i Storbritannien och slutskedet av kriget som besegrade Hitlers arméer.
Som sagt ett enastående öde finns i denna kvinna, en stor konstnär, en ikon. Men bilder från andra världskriget och krigsslutet är det som sitter fast mest i mitt minne efter dokumentären. Det är bilder som gör ont i kroppen, bilder som får en att vilja skrika ut fredens starka budskap. Hennes bilder visar bombningar, lemlästade, lägerfångar och hur hon badar av sig krigsdammet i Hitlers badkar. Samtidigt var hon en del i en västlig propagandamaskin, hon var inbäddad och hennes kamera fångade krigets fasor ur det vinnande perspektivet, ur vårt perspektiv. Så det är skillnad på fotografer och fotografer, på bilder och bilder, det gör inte bilderna mindre viktiga eller sanna men det finns alltid skäl att fundera när bilderna och rapporterna kommer från inbäddade journalister och fotografer. Det är viktigt att vi som ser kriget utifrån inte nöjer oss med en källa och att vi är medvetna om det narrativ vi själva är en del av.
Med allt det sagt vill jag av djupet av mitt hjärta tacka alla de osjälviska och modiga fotografer som rör sig i spåren av elitens schackspel, en elit som offrar människor i sin jakt på att utöka sin egen makt. Era bilder är avgörande för freden och för hur vi förstår världen.
Tips för bättre bildupplevelser online
När du besöker en fotografs hemsida så är det lätt att upplevelsen störs av flikar, knappar, adressfält och menyer. Vill du slippa det och få en bra mycket bättre upplevelse av bilderna så använd webbläsarens helskärmsläge. När jag första gången testade detta så förändrades hela mitt sätt att se på bilder digitalt. Upplevelsen av fotografierna blir mycket starkare när annat stök i webbläsaren försvinner. Så leta upp helskärmsläge i den webbläsare och upptäck bilder på webben på ett helt nytt sätt.
Inblick | Bok eller inte bok
I förra brevet skrev jag om mitt projekt 202053, projektet där jag gjorde en bild och skrev en text varje vecka under 2020. Från början var tanken att det skulle bli en bok. Jag drev projektet som en bok genom att jag löpande valde ut bilder och lade in i mitt designprogram. Men den har inte blivit en bok, ingen fysik bok på papper alltså. Från det att projektet var färdigt den första februari 2021 har jag velat fram och tillbaka. Bok eller inte bok. I höstas var det nära. Sen föll det. Och nu har gnistan tänts igen tack vare ett intressant resonemang om fotoböcker i senaste Fotosidan poddradio där Simon Mlangeni-Berg intervjuas.
Bilderna och texterna som utgör projekt har fått god respons när jag visat dem för publik via en fysisk utställning och digitalt. Så att jag tvekar är lite konstigt.
Det som får och fått mig att tveka är några olika faktorer. Det första är upplagan. Här har jag vandrat mellan ett par hundra och ursprungsidéen med 53 exemplar (lika många böcker som det finns bilder i boken). Det andra kvalet rör sig kring om jag verkligen är relevant och om hur relevant 2020 fortfarande är. Det tredje är tryckerival. I små upplagor måste man trycka med digital tryckteknik (lasertryck) vilket kan ge lite varierande kvalitet (mitt första bokprojekt har vissa bilder som jag känner att trycket inte gör rättvisa). För bäst kvalitet ska en välja offset-tryck men då måste upplagan vara stor för att priset per bok ska bli någorlunda rimligt. Så då blir upplagan en faktor igen. Till sist så har jag ågren över att jag och mitt lilla konstnärskap gör anspråk på några träd i skogen för att jag tror mig ha något att berätta i bokform.
Varför denna fixering över böcker tänker du? Det är faktiskt något jag vet. När jag fick min första fotobok i handen, efter år av arbete, så kände jag att mitt bildsamlande fick en mening och ett mål. Att sammanställa bilder till en bok är dels ett avslut av ett projekt men sen är ju fotoboken som medie för bilder det överlägset bästa. Visst är utställningar roliga att se och göra, visst funkar det att kolla på bilder i tidningar och på webben. Men i en bok finns det så mycket passion, det är en inbjudan till fotografens värld och det är en upplevelse som du som betraktare kan återkomma till gång efter gång. Du kan läsa den i soffan, du kan bläddra den snabbt, du kan bläddra den långsamt. Du kan ägna den dagar, veckor eller bara några minuter för att söka upp en speciell bild. Fotoboken är helt enkelt en helt fantastisk sak.
Men hur blir det med min bok då? Just nu är jag nära att skicka boken på tryck. Det kommer bli 53 exemplar och det kommer bli digitaltryck. Varje bok kommer vara numrerad och signerad. Boken kommer tryckas på ett lite grövre papper vilket är lite mer förlåtande för den digitala trycktekniken. Så mitt fotobokskval kanske är över och snart sitter jag med en ny egen fotobok i min hand. Hoppas nu att någon kommer vilja köpa den.
Utblick: Årets bild 2021, grattis Eva Tendensjö!
Nyligen tillkännagavs vinnarna i årets bild. Årets bild är en väldig viktig tävling, inte för att det är en tävling, utan för att den lyfter fram bildjournalistiken och Sveriges absolut bästa bildberättare. Att tävla i fotografi, eller konst överlag, tycker jag egentligen är främmande. Jag har själv varit domare i tävlingar och inser nu efteråt att det egentligen inte handlar om fotografen kvaliteter utan om juryns smak. Trots att jag inte förstår konceptet kring att tävla i konst så gör tävlingen något annat, den ger uppmärksamhet till formen och får människor att förstå hur viktig bilden är för en god journalistik. Bildjournalist eller pressfotograf är en yrkesroll vars utövare blivit färre och färre sedan den digitala omställningen för medier och den svidande finanskrisen i slutet av 00-talet. Det är så klart väldigt tråkig, det som dock inte är tråkigt är att se de fantastiska bidragen som kommit in till Årets bild. Och jag som till vardags jobbar i media hör att det pratas mer och mer om bilder igen, journalistiken kräver god fotografi för att engagera läsarna och få dem att köpa prenumerationer. Så vill du njuta av fantastisk bildjournalistik öppna upp webbläsaren på datorn, tryck på F11 (helskärmsläge) och förlora dig i berättelser.
Opublicerat: Självporträtt 2021
Otack är den arme trädgårdsodlarens lön när snön faller i april.
