Fotobrevet #005: Elsparkcyklar, Palme och Galleri Kontrast
Påskläsning om fotografi. Förhoppningsvis efterlängtad e-post.
Hej vänner.
Till detta nummer har jag varit på utställning i Stockholm och äntligen publicerat mitt miniprojekt om elsparkcyklar. Det och lite till bjuder jag på i Fotobrevet #005.
Nyhet! Nu ska det bli ordning på torpet. Fotobrevet varit lite sporadiskt utan fasta publiceringsdagar. Nu har jag beslutat att skicka brevet var tredje torsdag. Det gör att brevet kommer lite oftare och du som läser får mer kontinuitet.
Ur innehållet
Miniprojekt: Elsparkcyklar. Stadens färgpalett. Hatobjekt.
Reflektioner från Årets bild-utställningen
Bokrecension: Valet 1968 ⎼ När Palme mötte arbetarna
Utblick mot fotovärlden
Opublicerat
Som vanligt så skulle jag bli väldigt glad om du delade fotobrevet i sociala medier eller skickar vidare det till en fotointresserad vän. Ju fler som läser desto roligare att skriva. Vill du ge feedback på brevet så skicka en rad till bjorndahlfors@gmail.com.
Miniprojekt: Elsparkcyklar. Stadens färgpalett. Hatobjekt.
Elsparkcyklarna. En dag stod de bara där och sa: staden är vår nu. De blir fler, de sprider sig, är det celldelning?
För drygt två år sedan tog jag de första bilderna på elsparkcyklar och sedan dess har jag roat mig med att fotografera dessa hojar när jag hamnat i städer. Jag tror nog att många stadsbor börjar vänja sig men för en lantis, nyss utkrupen ur coronaisolation, är de fortfarande intressanta fenomen. De speglar på nått sätt samhället, det helt marknadsstyrda samhället, ett samhälle långt i från tiden då staten var folket och staten var god och omhändertagande. I takt med nyliberalismen har staten snarare blivit ett verktyg för makten och idéen om det goda samhället har ersatts med idéen om varje människas rätt att sno åt sig så mycket hen kan innan döden skiljer hen från planeten. Jaget före laget. Det är så klart inte voi-hojarnas fel att det är så men de är på något sätt ett tecken på hur individualismen helt håller på att ersätta det kollektiva. Åk hellre sparkcykel ensam än buss tillsammans.
Årets bild på Galleri Kontrast
Sveriges bästa bildjournalistik visas just nu på Galleri Kontrast (fram till 24/4). Det är en imponerande utställning och ett fantastiskt tidsdokument. När jag går där bland bilderna och pratar med min vän så infinner sig en ledsamhet. Det är ledsamt att bildjournalistiken och bildreportagen försvinner när journalistik ska konsumeras digitalt. Bra berättande bilder behöver utrymme och utrymme får inte bilderna när de konsumeras i en telefon. Min vän slutade med DN på papper för något år sedan. Nu läser hon tidningen digitalt. Trots att utställningen har många bilder från DN-fotografer, många starka bildreportage, så berättade hon att hon där upptäckte berättelser hon missat. I papperstidningen kan det vara bilderna som fångar upp en och får en intresserad av ett innehåll inte bara rubriken. Har du möjlighet, vallfärda till Galleri Kontrast innan utställningen stänger, upplev fotografi.
Väl på Galleri Kontrast tog jag en kik i deras utbud av fotoböcker och hittade en liten pärla, Dawids (Björn Davidsson) Kars. Det som framförallt fick mig att falla var formatet som överraskade mig. En fotobok i storpocket-format. Ofta kan jag se fotoböcker som försöker leka med formen men oftast tycker jag det tar de bort bildupplevelsen snarare än bidrar till den. Vad är meningen med ett bokuppslag i obalans? Helt ärligt har jag väldigt svårt för böcker som försöker vara annorlunda och på något konstigt sätt tro sig bli mer intressanta för att de försöker bryta mot givna regler om formgivning. Då är jag mycket mer förtjust i böcker som utmanar det perfekta trycket och glansiga fotopapper. Just sådan är Dawids Kars, ett ganska grovt papper med svag gul ton, ett pocketpapper helt enkelt. Och det fina är jag inte stör mig på att jag behöver vända på boken för de horisontella bilderna. Texterna i boken är skrivna av Joppe Pilgren.
Valet 1968 ⎼ När Palme mötte arbetarna
Bokrecension. Det är valår i år. Många förståsigpåare säger att vi kommer möta en smutsig valrörelse där både höger och vänster slåss om att vara mest Sverigevänner. Med utvecklingen i Ukraina så kommer säkerhetsfrågorna att bli avgörande och därför tävlar nu politikerna i upprustning av försvaret och valfläsk i reda pengar för att motverka de ökande kostnaderna som följer i krigets spår.
Ett annan valår, valet 1968, skildrades av fotografen Jean Hermansson som följde med den dåvarande utbildningsminister, senare statsministern, Olof Palme på valturné till arbetsplatser. Bilderna från den turnén utkom i boken Palme och arbetarna 2019 på Historiska Media. Det är tydligt hur det är en bok med bilder från en annan tid, från en tid då de folkvalda bokstavligen stod närmare väljarna. När jag bläddrar i boken och ser jag hur Palme mötte människor med nyfiken blick i en diskussion eller sittandes sida vid sida med en arbetare blir jag lite nostalgisk. På en bild sitter Palme och röker bredvid en jobbare som dricker mellanöl. Det är inte utan att jag blir förundrad. Jag undrar hur hamnade vi där vi är idag. Idag när politik utförs i talarstolar med livvakter överallt och valturnéerna kännas med som innehåll till sociala medier än faktisk nyfikenhet gentemot väljarna.
Boken är en dokumentär och bjuder på många fantastiska bilder som visar Hermanssons förmåga att fånga ögonblick. I boken finns en bild jag älskar, en smått legendarisk bild. Den kostymklädda Palme står och pratar med en barbröstad arbetare, deras fötter nuddar varandra och de står så när att en kan känna hur komfortzonerna brutits. Arbetaren och Palme speglar varandra i sin hållning på ett sätt som symboliserar det jämlika, nästan klasslösa, samhälle som byggdes av socialdemokratin.
Som fotobok så tycker jag att det saknas en del för att detta ska bli en fullträff. Förutom Jeans ärliga möte med människor genom kameran så var hans förmåga att kopiera sina bilder med en djup kontrollerad svärta något av ett signum. Jean var förutom fotograf en mästare i mörkrummet. Den djupa kontrollerade svärtan uteblir helt i ett blaskigt tryck.
Som en dokumentär bok från en tid och ett valår för länge sedan så har boken fantastiskt mycket att säga, men den kanske säger mer om Olof Palme och tiden än att den lyfter fram hela Jean Hermanssons bilder på ett rättvist sätt. Men som en tidsresa rekommenderar jag boken.
Bokfakta
Palme och arbetarna
Bildurval och formgivning: Greger Ulf Nilson
Fotografier: Jean Hermanson
Förlag : Historiska Media 2019
ISBN: 9789177890560
Sidantal: 180
Format: Inbunden med skyddsomslag
Språk: Svenska
Text: Göran Greider
Utblick mot fotovärlden
Videotips 1. Under första pandemiåret gjorde fotoboksförfattarna en rad digitala besök hos olika fotografer. Fotograferna fick berätta om bokprojekt de jobbar eller har jobbat med. Det blev en samling digitala möten som jag verklig rekommenderar dig att se. Du får bland annat möta: Lotta Törnroth, Ricard Estay och Erik Berglin, Erik vann ju dessutom pris för årets fotobok och i videon berättar han om just det bokprojektet.
Videotips 2. Landskrona foto visar just nu Gerry Johanssons alla böcker i en utställning, The books. Filmaren Nils Bergendal har gjort en lång intervju med Gerry inför utställningen som jag rekommenderar dig att kika på. Om du inte kan få nog av Gerry så har Nils Bergendal gjort ytterligare en film som som finns att se här. Filmen gjordes i en serie filmer som möter de fyra skånska fotoboksförlagen Breadfield Press, Null & Void Books, Sailor Press samt Johansson & Jansson.
Koll på utställningar. Nu när resandet i mitt arbete har börjat komma igång så har jag bestämt mig för att kombinera det med besök på galleri och museum. Istället för att hänga på hotellrum så kan jag ju bilda mig. Tyvärr så har jag inte hittar något heltäckande guide över fotografiska utställningar så det blir en del googlande. Det finns dock en kalender som jag brukar konsultera innan ett besök i en ny stad och det är Fotografisk tidskrifts utställningskalender. Har du tips på utställningskalendrar hör av dig!
Opublicerat
Efter mer än två år av pandemi har jag varit i Stockholm igen. Plikt är plikt, men jag var klart kluven. En bild blev det dock. Kanske att den speglar kluvenheten.
Fotobrevet görs av fotograf Björn Dahlfors. Brevet har som mening och mål att tipsa om egen och andras fotografi.
Tack för att du läst brevet. Nästa brev är planerat till 5 maj. Ta gärna en titt på min hemsida bjorndahlfors.se.