Fotobrevet #014: Vilse i Visby, Erik Holmstedts inspirerande deadpan och annat smått och gott
Fotografi jag gör och fotografi jag gillar
Hej igen. Det har varit intensiva veckor med boklansering, så kul att så många visat intresse och köpt. Att ge ut en bok är alltid att chansa – och att ge ut en personlig bok kanske är ännu mer en chansning. Men nu är den klar och jag kan börja fokusera på annat.
Har du inte köpt boken redan så kan du göra det här!
Med vänlig hälsning,
Fotograf Björn Dahlfors
I brevet kan du läsa
Att kämpa mot det vackra i Visby
Erik Holmstedts människolösa mänskliga landskap
Nyheter
Lite reklam för bok och butik (samt rabatter till dig som prenumerant)
Opublicerat: I björkdungen
Att kämpa mot det vackra i Visby
Länge jagade fotografen i mig det vackra och jag trodde att det vackra var det som gjorde bilden. Men det var något som skavde. Jag reproducerade klyschor. Jag skönmålade världen. En solnedgång över ett fält och en motorväg som svischar förbi bakom. Plötsligt insåg jag att det som är vackert sällan är intressant. Även om det som är intressant kan vara vackert. Det vackra är som snabba kolhydrater men det är knappast något som mättar en i längden. För någon vecka sedan var jag i Visby. Vackra Visby. På en plats vars hela existens bygger på myten om sig själv, myten om sina vackra gränder och torg, där kämpade jag med att inte falla in i att fotografera allt som är vackert istället för det som är intressant. Jag är ambivalent inför resultatet, jag hittade ingen berättelse, ingen infallsvinkel ur vilken staden skulle porträtteras på ett intressant sätt. Det var skav under hela vistelsen. Jag är inte helt missnöjd med bilderna även om jag känner att jag känner att jag räddar dem med texten och sättet att dela in staden och bilderna i kategorier.
Så jag ger dig Visby, ett Visby som jag pusslat ihop till en bildserie.
Tips: Himlens mörkrum finns nu på SVT Play igen
Har du inte sett Nils-Petter Löfstedts dokumentär om Jean Hermansson, Jeans bilder och dem som Jean fotograferade så kan du nu göra det på SVT Play. Den finns kvar ända till den 12 april 2023 men varför vänta på något gott när du kan få det på en gång. Själv ska jag se om den för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Tips: Erik Holmstedts människolösa mänskliga landskap
I Norrbotten flyttas städer, gruvor öppnas och fossilfria stålverk byggs. Oxenstierna ord ekar igen ”I Norrland vi hafva ett Indien”. En fotograf som verkar i landskapet och i den förändringen är Erik Holmstedt. Första gången jag på riktigt intresserade mig för Holmstedt var i samband med att Norrlandspodden lyfte hans bok Inte längre mitt hem (978-91-86115-06-7) som är en fotobok där med bilder från dagens och 70-talets Malmberget. Malmberget är alltså en ort strax utanför Gällivare som sakta äts upp av ett stort hål. Hålet har uppstått på grund av gruvbrytningen. Eftersom att jag är djup fascinerad av det som sker i Norrbotten började jag genast söka efter boken – men den är slutsåld. Jag hittade dock ett smakprov och så satt jag ganska länge på Holmstedts hemsida. Jag fastnade för bildernas uttryck. Jag grämde mig för att jag inte kunde lägga vantarna på boken.
Dock hittade jag en annan bok av samma fotograf – i min bokhylla. Nu kan ju vän av ordning tycka att jag ska ha koll på mina fotoböcker men just denna tror jag följde med från Nevabooks fyndhörna när jag gjorde en bokbeställning någon gång. Att slå till på en eller två fyndböcker är faktiskt ett roligt sätt att upptäcka ny fotografi.
Hursomhelst.
Boken som stod där i min bokhylla var boken Betraktelser (978-91-979115-7-3). Bokens bilder har något ödesmättat över sig, de är fotograferade i någon typ av deadpan-stil där det uttryckslösa är en del av uttrycket. Vi möter landskap, mänskliga landskap, landskap utan människor. Det är stålverk, översnöade uteserveringar, frostbitna minigolfbanor, utflyttade hem och en kraftverksdamm. I Eriks bilder låter han landskapet eller motivet vara i fred, det får tala helt för sig själv, som betraktare måste jag fylla i betydelsen själv. Det finns inga människor som drar till sig ögat och kräver min uppmärksamhet. Jag känner igen mina egna strävanden i Eriks bilder och många av de bilderna jag gör idag är just den typen av bilder. Bilder som skalar bort och finner symmetrier. Nästa alla motiv är inramade, alltså att han som fotograf sällan låter något bärande element försvinna ur bilden. Det är bilder långt ifrån den överhettade bildstilen som premieras i sociala medier. Det är bilder att vila i.
Andra som gör liknande bilder är Mia Rogersdotter Gran (som jag skrivit om tidigare), Jan Töve, Roine Magnusson och Patrik Larsson. Alla fyra värda att kolla upp om du inte redan känner till dem.
Köp böcker och vykort i min butik. Ange att du är prenumerant så får du 20% rabatt.
Sex Storåbilder från min bok 202053
Trettiotre av femtiotre bilder i min bok 202053 är fotograferade i byn Storå där jag bor. Sex av bilderna och några tankar om hur bokprojektet och pandemin fick mig att hitta hem finns att läsa här!
Nyheter
Jag kommer att medverka med bokbord på Litteraturens lördag i Örebro den 19 november. Så har du vägarna förbi kom och prata. Läs mer om Litteraturens lördag på deras Facebook.
#Gerillagalleriet har slagit till med en ny miniutställning. Kolla in på min hemsida.
Opublicerat | I björkdungen
Bläddra i bildarkivet och det ska säga dig vem du är. Helt uppenbart är jag en björk-person. Året om, år ut och år in, återkommer jag till björkar. Något som jag känner att jag borde bejaka.