Fotobrevet 016: Skuggscener och en fotograf som förnyar sig själv
Hur jag fastnade i skuggorna om hur Roine Magnusson inspirerar
December – dimma, dis och duggregn. Så sammanfattade min granne december 2020. Jag hoppas att årets december blir lite roligare än så. Hösten gör att jag drar sig för att fotografera. Dygnets timmar räcker inte till och mina planer på att experimentera med stilleben kräver att jag röjer i källaren. Jag tänker att jag kan bygga upp en scen att återkomma till. I detta numret kan du läsa om:
Hur jag snöade in på skuggor
Hur jag inspireras av en fotograf som byter skepnad
Vilka böcker jag tycker att du bör läsa eller lyssna på
Avslutar gör jag med en opublicerad bild från förra veckan
Hoppas du kommer gilla läsningen.
På återhörande!
/ Björn Dahlfors
Skuggscener
Plötsligt en dag stod jag där och stirrade på hur grönskan skapade mönster i vägrenens hårda asfalt. Det levande mot det döda. Natur och civilisation möts i något flyktigt, något förbipasserande.
Jag läste Elinor Torps bok Vi, Skuggorna och tänkte på samhällets skuggor – alla de som utnyttjas här i ”världens bästa land”.
Jag började jaga skuggor med min kamera. Jag började med gräs och blommor, jag fortsatta med det hårda och föll sedan in i fantasier.
Ett nypublicerat bildreportage med mina skuggbilder och mina skuggtankar läser du här.
Roine Magnussons förmåga att förnya sig själv
Innan vi kommer till Roine så behöver vi zooma ut.
När man, som jag, ängar sig mer åt navelskådning än produktion så inser en att processen till en bild eller ett projekt är superviktig för mig och därför har även andra kreatörers processer blivit en viktig del av min förståelse av en bild eller ett projekt.
En bekant till mig: författaren, musikern och bildskaparen Anders Wallén, utkom i år med sin självbiografiska bok Kaninuppfödaren, en mycket underhållande och insiktsfull bok som jag verkligen rekommenderar. I boken får jag som läsare en stor inblick i tillkomsten av boken Den underbara resan, en bok som då den kom i mitten av 00-talet var den stora snackisen i mina fotokretsar. Boken har alltid funnits i min periferi men aldrig hamnat i min ägo. Boken är egentligen slutsåld men av en ren slump så hade Roine Magnusson (fotografen i boken) hittat en låda med böcker och så kunde jag till slut köpa den ur författarens, Anders Walléns, hand. (Är du sugen på ett exemplar så finns den att köpa på Roine Magnussons hemsida).
Boken Den underbara resan är alltså gjord av Roine Magnusson (foto) och Anders Wallén (text). Boken bygger på de båda herrarnas resa i Nils Holgerssons spår. De flyger inte på en gås men väl i ett ultralätt flygplan. Från flygplanet har de sedan fotograferat landskapet från ovan, så som Selma Lagerlöf beskriver det och så som den fiktiva pågen Nils måste upplevt det. Bilderna är boken var då och är fortfarande, trots inflationen i drönarbilder, helt hänförande. Ett landskap från ovan byter karaktär, kulla blir skuggor, perspektiven förskjuts utan att förminskas till oigenkännlighet. Bildutsnittet liknar det en får från en helikopter. Hur som helst. Boken är nu min och jag har hunnit bläddra en del i den men tänker ge mig in i den mer framöver.
Men texten handlar egentligen inte den specifika boken utan om Roine Magnusson. Jag har i ett tidigare brev nämnt hans bok Nära fåglar. Det som gör Roine intressant som fotograf tycker jag är att han inte slutar upptäcka sig själv som fotograf. Man kan nästa säga att han återuppfinner sig i varje projekt. Många som fotograferar fastnar i en genre och i en stil. Men att välja stil efter historia, som Roine, det är det få som gör. Själv är jag inspirerad av det och det har verkligen gett mig inspiration att utveckla mitt eget sätt att berätta på. I min bokhylla finns några av Roines böcker. Ingen av dem har riktigt fastnat på mig men jag är ändå glad att de står där. I sin enkla uppenbarelse blir de en påminnelse om att hitta sitt sätt att fotografera på. Så även om det kanske inte är mina favoritböcker så fyller de en funktion och inspirerar det är inspirerande att se hur han låter nyfikenheten och historien forma bilderna.
I min bokhylla finns Till träden, Den underbara redan och Nära fåglar. Alla tre böckerna har olika bildstilar en för varje berättelse.
Bildreportage på bjorndahlfors.se
Litteraturhörnan
Förvisso handlar mitt nyhetsbrev om fotografi men fotografi är ju egentligen bara ett språk. Jag söker mig gärna in i litteraturens värld för att koppla av och för att kunna låna andras tankar i strävan att vässa mina egna.
Först vill jag tipsa om Ulf Lundells vardagar. Nyligen har Vardagar 6 kommit som ljudbok. På ett väldigt nära sätt får jag som läsare flytta in i en persons tankar, i en persons ofullständiga tankar, in i en människans ständiga dialog med sig själv. Ett intellekt som läser, som tänker, som omprövar och som hela tiden kämpar med sig själv. Jag skrattar, blir förbannade (och tänker gubbjävel) och jag tar in en människans värld utan att själv vara en del av den. Jag har svårt för det Ulf sjunger och det mesta av det han målar men skriva kan karln.
Rågen. En spretig historia. Annika Luthers bok om råg gör en så lycklig, jag älskar ämnen som blir kaninhål och som samtidigt bildar en. Och jag älskar ännu mer när ett kaninhål leder till ett annat. Rågboken fick mig att upptäcka Den stora fröstölden av Jens Nordqvist. Men framförallt fick böckerna mig att upptäcka allt som finns bakom fröerna som jag petar i jorden på våren. Det är två böcker som gräver sig genom människans historia. Den stora fröstölden blandat politik och genetik, den blandar idealism och den värsta rovkapitalismen. Två julklappstips för dig som har svårt att hitta något att köpa.
Ett sista tips är Olof Lundhs bok Templet i Öknen – så köpte Qatar världens största sport. Det som gör Olof Lundh intressant är att han inte okritiskt ser på sporten som en företeelse utan som en del av samhället. Han bevakar fotboll på ett sätt som vi kan förvänta oss att en journalist ska bevaka vilka andra frågor som helst. Boken är en kartläggning av allt fulspel som i slutändan gav Qatar VM och om hur diktaturer kan köpa sig inflytande genom sports washing.
Opublicerat: Säsongens första snö
Så kom den, den första snön som bäddade in landskapet, den första snön som ger oss hopp om vinter. Snö är för mig en livskraft, ett måste.