Fotobrevet 018: Min bok, ett nederlag • Knockad av en annan bok • Intervjuad av en AI
Fotobrevet 018: Min bok, ett nederlag • Knockad av en annan bok • Intervjuad av en AI
Årets första fotobrev, det bästa hittills under 2023
Hej och gott nytt år!
Årets första brev kommer börja med lite självkritik, för att sedan ge ett boktips som verkligen är gripande. Efter det låter jag mig intervjuas av AI. Till sist bjuder jag som alltid på en tidigare opublicerad bild, denna gången har jag grävt mig lång bak i arkivet till tiden då mediet var dia-film.
Hoppas att du kommer gilla detta numret och att du tipsar andra. Nästa nummer av fotobrevet skickas den 2 februari.
Allt gott!
/ Björn
Efter nederlaget – nu sänker jag priset på min bok
Att ge ut böcker är en chansning. Att ge ut introverta böcker är en ännu större chansning. I höstas gav jag ut min andra bok, 202053, och fram tills nu känns det som ett ordentligt misslyckande när jag ser på de fulla boklådorna bakom min rygg.
Personligen är jag otroligt stolt över boken som helhet och över trycket som är fantastiskt. Men ingen stolthet i världen kan bära bördan av ett lager böcker som få köper. Boken har fått mycket uppmärksamhet i media och ni som köpt den har inte rasat över dess innehåll. Kanske att jag misslyckats i min marknadsföring? Kanske att jag satsat på fel häst? Det är inte lätt att veta? Kanske att jag satte ett för högt pris?
Nytt lägre pris!
Vad jag vet är att jag måste börja sälja böcker för att kunna gå vidare med nya bokprojekt. Nu sänker jag priset från 300 kr inkl. frakt till 220 kr inkl. frakt.
Gillar du fotobrevet och vill uppmuntra min fotografi så får du väldigt gärna köpa boken. Beställ genom att skicka ett mejl till bjorndahlfors@gmail.com.
Smakprov ur boken och mer att läsa om boken finns på min hemsida.
Knockad av en fotobok – Gaza Photo Album
Det finns en plats på jorden där mardrömmen pågår år ut och år in. En plats du inte får lämna eller besöka utan att passera vägspärrar där du tvingas till förnedrande behandling. En plats vid havet, men precis som vägarna är havet kontrollerat, du får inte fiska. Gaza är världens största fängelse. Fyra miljoner människor som är instängda bakom en mur, kontrollerade. Vatten, el, import av mat och förnödenheter, allt är kontrollerat av Israel och kan när som helst användas som en del i förtrycket. Det pågår en blockad som gör livet till ett helvete. Varje försök till uppror mot förtryckaren leder till vedergällning som är långt mycket mer fasansfull än den förevarande attacken.
Vid årsskiftet 2008-2009 genomförde Israel ett militärt angrepp på Gaza. I attackerna dog cirka 900 civila. Över 2000 hus förstördes helt och ytterligare 20000 hus skadades. Den svenska fotografen Kent Klich kom till Gaza bara någon månad efteråt för att dokumenterade hemmen som inte längre var hem. Boken är så jävla stark. Bilderna av sönderbombande hem är samma som de vi ser från Ukraina idag. Då i Gaza var det en västligt accepterad stat som angrepp försvarslösa, i Ukraina är det den gamla Putin som attackerar. Reaktionerna från är helt annorlunda.
Bilderna. Det är kulhål i väggen och vid väggen står en strykbräda med ett urkopplat strykjärn. Det är utbrända rum. Det är rum där ett porträtt av en barn hänger ensamt kvar på väggen. Det är utbrända vardagsrum. Det är söndersprängda tak och väggar. I slutet av boken möts vi av namnen på de cirka 900 civila som dog i attacken. Varje bild har en kort text om vem som bodde där och vad som hände med hemmet under kriget.
Konflikten mellan Israel och Palestina och den folkrättsvidriga blockaden av Gaza har försvunnit från radarn när annat elände hamnar i fokus. Förtrycket får fortsätta, dagar blir veckor, veckor blir till månader, månader blir till år, år blir till decennium. Boken som heter Gaza Photo Album och har ISBN-nummer: 9789197762588 finns fortfarande att köpa. Det är en stark bok, en bok vars bilder på något sätt är vackra samtidigt som det gör ont i hela kroppen. Jag är knockad.
Utblick | Videomöten med fotoboksförfattare
Vill du möta några av Sveriges fotoboksförfattare så vill jag tipsa om de videointervjuer som finns att ta del av på Svenska fotografers förbunds hemsida. Nyligen publicerades en intervju med Agnes Thor och tidigare bland annat Gerry Johansson intervjuats. Här hittar du dessa möten.
Intervjuad av en AI – så svarar jag på robotens frågor
Vem blir jag när en AI ställer frågorna? I förra numret skrev jag några rader om AI-genererade bilder vilket är en intressant utveckling. Nu tänkte jag att du skulle lära känna mig lite bättre genom att jag svarar på frågor som AI-tjänsten ChatGTP ställt.
Kan du berätta om din bakgrund och hur du blev fotograf?
– Fotograf är ett av de drömjobben jag hade som barn. Allt började med ett misslyckat fotografi på min bror. På något sätt hade jag glömt att dra fram filmen i min lilla kompaktkamera och på så sätt lyckas göra en dubbelexponering. Då visste jag ju inte vad jag hade gjort men bilden väckte min nyfikenhet och efter det så föddes en dröm om att bli fotograf. Men det var först i gymnasiet som jag gjorde mer allvar av intresset då jag läste Media, efter det följde år av utbildningar inom journalistik, fotografi och visuell kommunikation.
Vilken sorts fotografi är du mest intresserad av och varför?
– Det är blandat. Länge var jag nästan uteslutande intresserad av naturfoto men idag tycker jag om många genres. Jag tror att jag dras till projekt och bilder som vill berätta en historia jag är intresserad av. Sen är det alltid spännande att överraska sig själv och se nya stilar och nya fotografer. Ofta söker jag inspiration till mitt egna skapande i andras bilder. Fotografer som nyligen gjort stort intryck på mig är Hans Geddas med sina stilleben och Omar Victor Diop färgstarka självporträtt, dessa både skrev jag om i Fotobrevet #015.
Hur hanterar du belysning och komposition i dina bilder?
– Främst jobbar jag med befintligt ljus och försöker göra det bästa av den givna situationen. Får jag välja ljus så är det ett ljus med låg kontrast, dimma är alltid magsikt men även dagar då det är mulet. I min komposition strävar jag efter att försöka renodla bilderna, alltså att sortera och minska mängden information. Jag försöker även att fylla ut hela bilden för att slippa beskära i efterhand. Det senaste två åren har jag mest fotograferat med mitt fasta 50 mm objektiv så det har påverkat mina bilder ganska mycket. Jag skulle nog säga att jag strävar efter ett lugn och ordning i mina bilder.
Kan du berätta om ett projekt eller ett foto som är särskilt betydelsefullt för dig och varför?
– Det första fotoprojektet som verkligen fångade mig var Anders Geidemarks Islandsprojekt som sedan blev boken Stigen ur hav – av vingar skuggad ISBN: 9163037149. Det var nog då jag förstod hur bildberättelser skapas. Det fotoprojektet som jag själv gjort och som jag är mest stolt över är just nu är 202053. Boken som jag nu rear ut. Att jag är stolt över det är dels för resultatet men också för att det var en utmaning att göra en bok med nästan uteslutande bilder från Storå.
Hur håller du dig uppdaterad med den senaste utvecklingen inom fotografi och teknik?
– Jag skulle vilja säga att jag inte är så intresserad teknik. Men det är klart att det finns ett intresse att ha koll på nyheter och vad ny utrustning kan leverera. Dock har jag själv samma kamera som jag hade 2013 och till dem objektiv som jag verkligen gillar. Det är inte kameran som gör bilden det är fotografen som gör bilden och en bara bild går att göra med vilken kamera som helst. Men rörande teknik så är skarpa objektiv viktigare än fräcka funktioner i kameran. För att hålla mig uppdaterad om fotografi så läser jag Fotografisk Tidskrift, Fotosidan, Kamera & Bild och Verk, men jag köper även en hel del böcker och försöker gå på utställningar när sådana kommer i min väg.
Hoppas du tycker att det var intressanta svar, själv tycker jag att det var intressanta frågor att besvara. Hade jag själv formulerat fem frågor till mig själv hade resultatet blivit väldigt annorlunda.
Opublicerat från Island
Detta är en bild från 2004. En bild från Island. Den är fotograferad samma dag som jag lyckades dränka hela min fotoutrustning i saltvatten. När jag tittar på bilden så tycker jag det finns en befriande rörelseoskärpa som ger bilden liv. Bilden är fotograferad med diafilm och sedan inskannad. Samtidigt som jag ser bilden och minns Island minns jag även ljudet från diaskannern och den “evighetslånga” väntan det innebar att digitalisera en bild.
