Fotobrevet 022: Cato Lein fick mig att köpa film • Mina Hemligheter • Vinn min bok

Fotobulletinen från fotograf Björn Dahlfors

Fotograf Björn Dahlfors

Apr 6, 2023

God kväll och glad påsk!

Ni har sagt ert, jag fortsätter att skicka fotobrevet på torsdagar. I brevet denna gång skriver jag om Cato Leins bok Northern Silence som vann fotobokspriset och om hur den fått mig att vilja testa något gammalt. Jag kommer lotta ut ett exemplar av min bok och så outar jag mina Hemligheter, slutligen en nyhet för sommaren och en opublicerad bild ur mitt bildarkiv.

Allt gott!

/ Fotograf Björn Dahlfors

Vad gör lite mögel i en kaffekopp om hundra år?

Inte en jävla like till!

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete är ett ordspråk som passar i mitt liv. Ordning och reda är inte min grej. Snofsigt och pyntat är inte min grej. Livet händer inte i städade hem. Så är det för de flesta av oss. Men våra sociala medier-personas ger inget utrymme för skit i hörnen eller tråkiga dagar, i sociala medier delar vi det som får oss att verka lyckade. Konsekvensen blir att vi matas med en falsk bild av vad livet ska vara. Hemligheter är min barnsliga reaktion på den moderna galenskapen som pågår i våra flöden.

Bildserien har jag jobbar med till och från under en längre tid. Men har nu legat i mitt arkiv i väntan på mitt mod att publicera. Bilderna är utanför min komfortzon, de är äckliga men de är ärliga.

Vågar du möta mina Hemligheter?

Utlottning av min bok

Nu lottar jag ut ett exemplar av min bok 202053 bland er som prenumerera på mitt nyhetsbrev. Det du behöver göra för att vara med i utlottningen är att skriva en kommentar på inlägget och vara prenumerant på nyhetsbrevet. Vinnare utses 25/4 och meddelas via e-post och i nästa brev.

Boken som lottas ut är signerad men har en pytteliten skada på en av bilderna. Så istället för att kassera boken så lottar jag ut den.

Du kan läsa mer om boken här!

Två bilder ur Cato Leins bok Northern Silence. Foto: Cato Lein.

Cato Lein fick mig att köpa film

En fotobok som inspirerar är en bra fotobok. Givetvis kan en bra fotobok även ha andra kvaliteter men när den gör något med ens egen vilja att skapa då får den ett extra värde för mig. När jag öppnade och bläddrade Cato Leins prisvinnande bok Northerns Silence så hände något i mig. Jag blev nyfiken på att återupptäcka den analoga bilden, att byta ut det perfekta digitala mot det korniga och besvärliga analoga. Så nu har jag hämtat ut sex rullar film till min gamla mellanformatskamera av märket Rolliecord. Det ska bli väldigt spännande att se vad som kommer ut ur den och vad som händer med mig när jag fotograferar analogt (förutom att det kommer gräva hål i plånboken).

Cato Leins bok, Northern Silence, är en långsam och finstämd men mörk sak, en bok med många starka porträtt och landskapsbilder. Stilen är säregen och igenkännbar för oss som följt Cato Lein på Instagram. Det märks att bilderna spänner över en stor tidsrymd och att kameror kommit och gått. Filmmediet gör något med bilderna som den digitala efterapningen inte kan ge. Filmmediet gör tiden mer konstant och samtidigt mindre relevant för uttrycket. Det är nästa så att filmen suddar ut åren. Boken domineras av svartvita bilder tyckta på ett papper som verkligen ger bilden det där lilla extra, det är nästan som att beskåda bilden på ett fotopapper som framkallats i mörkrum. Pappret har en svärta och ett djup som gör bilderna rättvisa.

Boken skildrar Cato Leins uppväxtplats i Nordnorge, människorna och landskapet, livet på tundran. Det är karg och kärvt, det är mörkt och lite ansträngt. Det är knappast en hyllning till en plats, inte heller en dokumentation, det är något personligt. Det är en vilja att skildra ett landskap som förändras. Den viljan tycker inte jag känns i bilderna men det träder fram i förordet. Kanske att det är konstruerat, kanske att det är anpassligt. Att förmedla en förändring utan att aktivt fotograferat för att visa den tror jag är svårt. Men egentligen spelar det ingen roll, boken har otroligt många fantastiska bilder och frågan är om den ens behöver ett narrativ när bilderna talar sitt språk och håller ihop så väl estetiskt som känslomässigt.

Bokens stora minus är att den luktar illa. Något i trycktekniken gör att den stinker. Och den tappar inte lukten. Men dålig lukt kan vara ett pris en får betala för att konsumera bra bilder.

Sommarutställning i Löa!

I sommar ska jag göra en separatutställning på Persons Magasin i Löa. Perioden 5/8-10/9 kommer jag att ha en utställning i den fantastiska miljön som Eva och Carl-Eric Persson skapat ett stenkast från riksväg 50.

Utöver ett galleri så finns det på Perssons magasin ett mysigt café, en stor härlig loppis, en gårdsbutik och en butik för lokalt hantverk. Till Perssons i Löa åker jag och Kim till flera gånger varje sommar och det ska bli riktigt roligt att få ställa ut där.

Jag knådar just nu på temat. Kanske att det kommer bli en utställning som ser tillbaka på mina första 20 år som fotograf.

Opublicerat | Vårbete

Nu har du kommit till slutet. Hoppas du gillade innehållet och att du vill tipsa andra. Om du inte redan är prenumerant så bli gärna det. Nästa nummer av Fotobrevet kommer om tre veckor. På återhörande den 26/4.