Fotobrevet #023: Kära Bergslagen • Överproducerat på Fotografiska • Halvtimme i Hallsberg
Nu blir det mycket att läsa!
Kamrater. Nu har jag äntligen spikat temat för min sommarutställning på Persson Magasin. Du som läst brevet länge vet att jag sökt och söker ingångar till att berätta om Bergslagen och nu är det dags, läs mer längre ner i brevet. I Fotobrevet 023 kommer även kunna läsa om:
Mitt senaste besök på Fotografiska
En fotopromenad i Hallsberg
Du hittar mig i Hammarby på Ljusstråk
Tips: Tre fotografer som inspirerar mig just nu
Bjuda på en opublicerad bild
Tillkännage vinnaren av min bok.
Varma fotohälsningar
Fotograf Björn Dahlfors
Bildreportage: En halvtimme i Hallsberg
Som flitig tågresenär hamnar jag ofta i Hallsberg. Minut läggs till minut, det blir halvtimmar, det blir timmar. Vad ska en göra med all tid i Hallsberg? På annandag påsk var jag på väg till Stockholm och då förlängdes den ordinarie väntetiden på en halvtimme med en halvtimmes försening. Så istället för att vanka fram och tillbaka på stationen tog jag min lilla resekamera och på en promenad i Hallsberg, en promenad i den vackra tegelmodernismen. Det blev ett kort bildreportage som finns på min hemsida.
Här hittar du mitt bildreportage.
Sommarens utställning – här är temat!
Du som läsare av Fotobrevet är den första som får veta vad sommarens utställning kommer ha för tema, namnet är Kära Bergslagen. Här i brevet bjuder även på ett utkast till text och affisch. Du får jättegärna tycka och tänka om temat och affischen genom att skriva en kommentar.
Sommarens utställning känner jag kommer blir något riktig bra. Jag känner inspiration och lust inför projektet. Det är inte första gången jag ställer ut själv men det känns som det är första gången mina bilder kommer äga att eget utrymme och det är lockande. Tidigare har jag mest deltagit i samlingsutställningar och haft mindre separatutställningar på kaféer, nu blir det något annat och jag känner att jag vill skapa något som blir minnen hos den som ser utställningen.
Kära Bergslagen.
Det här går inte längre. Du måste vara den första som får veta. Jag klarar inte hålla det inom mig. Vår sjuåriga dialog är inte längre vår. I slutet på sommaren kommer alla som vill att kunna se allt. Betongen som vittrar, rovdriftens spår, skräpet i dina skogar, skogarna som faller, öarna av oändlig skönhet, husen som överges, centralorterna som skiner och byarna som i bästa fall överlever. Jag kommer göra anspråk på att förstå dig. Ur din historia och nutid kommer jag välja fragment som jag sedan väver samman med tankar och bilder till vår berättelse. Mina bilder är nedslag i din jord och avbildningar av din själ. Du vet hur jag är, jag leker med det dokumentära och blandar det med min snårskog av tankar. Du kommer kanske beskylla mig för att vara oförsiktig med sanningen. Det finns en risk att du tycker att jag är orättvis. Min avsikt är inte att såra dig. Varje bild och varje text kommer ur min vördnad för din historia och ur den oro jag känner för din framtid, för vår framtid.
Din trogna vän,
Fotograf Björn Dahlfors
Överproducerat på Fotografiska
Det är verkligen fantastiskt att det finns ett museum för fotografi, samtidigt är det helt förkastligt att det inte finns ett statligt museum för fotografi. En institution som kan förvalta och lyfta fotografin som konst och som samhällsskildring. Fotografiskas utställningar kan ibland bli lite för konceptuella och det är något den påkostade In bloom lider av tycker jag. Fotografin försvinner i neon, ljudinstallationer och i den konstgjorda skogen. Samtidigt är det många uttryck som fastnar. Och eftersom Fotobrevet främst handlar om fotografi som jag gillar tänkte jag hålla igen med det negativa. In bloom är en samlingsutställning där man valt bilder från 16 fotografer och filmare för att berätta en historia om naturen. Det inte fotografernas historia utan fragment av historier som någon sedan försökts väva samman till något annat.
Utställningen ska vara en slags hyllning till naturen. I den långa texten som beskriver utställningen fastar jag för: “Vårt band till naturen är starkt: vi kommer från den, består av den och delar planet med den”. Det är så insiktsfullt. Tänk om vi, människor, verkligen skulle ta in den meningen. Idag är inte banden tillräckligt starka, naturen kommer alltid på andra plats i konkurrensen, vinnare är de som exploaterar och profitera på naturen. Alltid är det pengarna som styr. Alltså saknas de banden till naturen.
Visst visar utställningen skönhet och utsatthet men jag undrar om den stärker betraktarens band till naturen eller om den kanske ännu mer spär på idéen om att natur är något som vi människor tillrättalägger och kontrollerar?
Min nyfikenhet väcktes för Alfredo De Stafano som i utställningen visade några väldigt symboliska bilder av en liten människa i ett stort landskap, det är enkelt men genialt. I de bilderna finns samma ödmjukhet inför livet som jag själv känner när jag står och spejar ut bland universums alla stjärnor.
Även Cig Harveys bilder fastnade i mig, där fann jag inspirationen snarare i bildstilen och färgerna än i bilderna som så. Med fler bilder kan det bli svårare att sticka ut. Den svenska duon Inka och Niclas tycker jag också inspirerade med sina artificiella bilder och färgrika skulpturer. Ett intressant grepp var att de fotograferade sig själva i en miljö men genom att bära reflexkläder och använda blixt lyckades de radera sig själv ur bilden. Det var ett grepp som tilltalade mig och som passar mina egna frågor om värdet av min och vår existens om vi blott använder den för att fördärva för alla andra arter.
En av mina favoritfotografer, Helene Schmitz, är också representerad i utställningen, hennes egna projekt är ofta väldigt tankeväckande och egensinnade, här i myllret av fragment försvinner det.
En trappa upp i Fotografiska hade jag stort utbyte av den retrospektiva utställningen över fotopionjären László Moholy-Nagys bilder och verk. Här mötte jag en lek med ljus, teknik och uttryck som jag på något sätt tog med mig in i den affischen som jag gjort för min utställning Kära Bergslagen. Kollage, geometri och fotografi i ibland smått bisarra men fria verk. En känsla av dadaism och uppror, samtidigt som allt präglades av nyfikenhet inför filmen och linsens förmåga att skapa något bortom det som ögat själv kan uppfatta. Utställningen omfattar verk från 1922 till 1945. Nagy var inte bara fotograf utan även arkitekt, skulptör, konstnär, formgivare, scenograf och typograf, han var en del av Bauhaus-rörelsen. Det är inspirerande med konstnärer som inte låter sin nyfikenhet tämjas utan som kastar sig mellan uttryck på ett livsbejakande sätt. I dagens konstvärld och framförallt inom fotografin känns det som att man ska bygga sitt varumärke och hålla sin stil. Kanske att Inka och Niclas verk och metoder flörtar lite med Lászlós?
Tre fotografer som inspirerar mig just nu
Min aktivitet på instagram går upp och ner. Jag är egentligen innerligt trött på like-hetsen men det är svårt att inte öppna appen. En bra sak med instagram är att det fortfarande går att upptäcka intressanta fotografer. Här kommer tips på tre fotografer som jag tycker att du ska ge en chans.
Marie Hélène Philippon, är en fransk fotograf som jag följt ett tag. Det jag gillar med hennes bilder är att de sticker ut. Hon vågar leka med ljuset och med formatet på Instagram.
Fabienne Rivory är en annan fransk fotograf som jag nyligen upptäckte. Hennes bilder leker med det fotografiska genom att tillföra måleri och geometri. Jag är inspirerad.
Tine Poppe, är en norsk fotograf som jag nyligen upptäckt. I hennes blombilder gör hon naturen onaturlig, lekfull och färgfylld. Jag gillar lekfullheten och det ändå storslagna.
Ljusstråk 2023 – du hittar mig i Hammarby
Nu är det klart att jag kommer att vara med på Ljusstråk 2023 och att jag kommer ställa ut i Hammarby bygdegård. Hammarby är speciellt för mig eftersom jag bodde där i cirka två år. Jag har inte riktig bestämt mig för vad jag ska ställa ut men det vore kul att visa lite av bilderna som jag fotograferade där. Eller så ger jag 202053 ett nytt möte med publiken eller så plockar jag lite ur arkivet.
Men boka in att besöka mig i Hammarby första helgen i september och passa även på att besöka andra utställare. Ljusstråk är en konstrunda i Nora kommun där det brukar delta runt 100 utställare. Inför konstrundan hålls även en samlingsutställning i Bryggeriet i Nora.
Opublicerat | Furan i Hammarby
Ljusets skiftningar och tallens elegans. Som ett landmärke, en fyr i skogslandskapet, ett utropstecken i min dagliga siktlinje. En helt vanlig, ovanlig, tall.
Grattis Pamela!
Du vann boken 202053 i utlottningen i samband med förra Fotobrevet. Du som inte vann men som ändå vill ha ett exemplar kan givetvis köpa den. Du som läser brevet kan beställa boken till rabatterat pris, 175 kr inkl. frakt (ord. pris 220kr). Skicka ett mejl till bjorndahlfors@gmail.com ange att du är prenumerant. Erbjudandet gäller till den 18 maj 2023 då jag skickar näst nummer av fotobrevet.
Nu är brevet slut!
Tack för att du läst, jag hoppas att du gillar fotobrevet och att du tipsar andra om att bli prenumeranter. Ge gärna feedback i kommentarsfältet eller genom att skicka ett mejl till mig. Vill du så kan du alltid botanisera i mitt arkiv av bildreportage.