Fotobrevet #026: Sunnas blytunga i Nora • Lavens land (bakom kulisserna) • #gerillagalleriet gör comeback
Sommarläsning om fotografi
Hej i sommarvärmen.
När Mattias Fredriksson (skidåkaren och skidexperten) skulle beskriva klättringen som avslutar Tour de ski gjorde han det med orden: “Kliv, kliv, överlev”. Det beskriver väl hur jag känner för sommaren malande värmebölja. Jag har ändå fått en hel del gjort, kanske på grund av att jag anammat “kliv, kliv, överlev”.
Mycket av min tid går nu åt till att planera och fotografera till min kommande utställning Kära Bergslagen. Det som kändes som en ocean av tid börjar nu bli lite stressigt. Vernissagen är en dryg månad bort.
I fotobrevet denna gång:
Ett verk blir till – tankar om Lavens land
Regntunga skyar och Sunnas blytunga verk
Ny sommar för #Gerillagalleriet
Opublicerat: Råvaruland
Ett verk blir till – tankar om Lavens land
I arbetet med Kära Bergslagen har jag snubblat över ett ord, eller en titel, som skulle kunna definiera det jag gör: Landskapsskildrare. I mitt arbete med ett av verken till utställningen Kära Bergslagen inser jag mer och mer att det är landskap och platser som intresserar mig. Det löper som en röd tråd i mina bilder även bakåt i tiden. Jag anar även mycket av landskapsskildraren i mina texter och tankar. Tidigare har jag pratat om plats som centralt i mitt berättande men det har känts lite skavigt i mig, det har inte riktigt definierat det jag gör.
Det var en lång introduktion till verket Lavens land som jag kommer ställa ut på Perssons Magasin i sommar. Lavens landet är en landskapsskildring. Ett verk som kombinerar fotografi, måleri och text. Verket skildrar det som jag tycker gör Bergslagen unikt. Bergslagen är och har långt bak i historien varit ett råvaruland, och malmen är den främsta råvaran. Efter århundraden av gruvbrytning är landskapet märkt av spår. En del är nästan helt igenvuxna andra står som utropstecken i landskapet. Landskapet får sin karaktär av gruvlavarna. Genom åren har jag samlat på mig bilder på gruvlavar som jag stött på, den senaste månaden har jag gjort två heldagars turer och letat efter gruvlavar. Sammanlagt har jag nu ett 20-tal lavar. Just nu är jag i valet och kvalet om jag endast ska fokusera på betonglavarna eller om jag ska bland upp med trälavar och de mer temporära stållavarna som blivit kvar. Den som tar sig till min utställning i Löa på Perssons Magasin kommer att få veta hur jag valde :)
Tips: Snart är Boken om Oviksfjällen helt slutsåld så passa på att köpa ett exemplar!
Regntunga skyar och Sunnas blytunga verk
Det första regnet på flera veckor faller, en paus i torkan, mina vindrutetorkare ackompanjerar musiken i P2. Nora arts utställning Människoskap har precis öppnat och på slingrande Bergslagsvägar tar jag mig fram mot trästaden med sin unika konsthall.
Nora art anordnar varje år en utställning i det gamla bryggeriet i Nora. En utställning som oftast har höga ambitioner som den lever upp till. Konstnärerna får fritt förfoga över ett rum i det gamla bryggeriet som gjorts om till konsthall.
Utställningen hade vernissage den 17/6 så jag åkte dit på den andra dagen. Det som drog mig mest var att Anders Sunna är en av konstnärerna. Jag blev inte besviken. Lidandet, det koltblå, de dämda älvarna, de kalhuggna markerna, den stulna kulturen, människovägarnas barriärer och gruvor djupa gruvor. Ikoniskt men tvärtom. Lastat med symbolik. Sunnas bilder skulle kunna fylla hela konsthallen men blir kanske att han inte behöver det för att nå ut med sin konst och sitt budskap? Jag satt där en stund i rummet med sina uppochnervända träd. Jag satt och skämdes över den historiska och pågående kolonialiseringen av Sápmi. Sunnas konst speglar förtrycket. Sveriges förtryck av ett urfolk. Det är starkt, det är rakt, det är politiskt.
Annat jag bär med mig är Henrik Ekesiöö skulpturer. Realistiska skulpturer i miniformat. Nästan som tredimensionell fotografi. Scener ur ett liv som jag som betraktare kan röra mig runt och på så vis välja perspektiv. Kanske att jag för första gången verkligen uppskattade välgjorda realistiska skulpturer. Även Amanda Karlsson superrealistiska skulpturer/målningar tar jag med mig och Jenny Källs bakprojecerade videoverk. Det går göra så mycket med en projektor tänkte jag och tänker att en projektor inte vore så dumt.
Utställningen pågår fram till 30/7 2023. Efter det öppnas Ljusstråks samlingsutställning och där är jag med och ställer ut.
Tips: Pionens fascinerande fåfänga
Ny sommar för #Gerillagalleriet
Förra sommaren inledde jag ett projekt där jag lånar det offentliga rummet, oftast anslagstavlor, för att dela med mig av mina bilder i form av konstpauser. Nu har jag dragit igen och fram till idag har jag total delat med mig av 36 konstpauser och två miniutställningar. 18 av konstpauserna är uppsatta denna sommaren. Läs mer om #Gerillagalleriet här!
Opublicerat: Råvaruland
Råvaruland; stål och skog
Kulturbygd, arbetarebygd, kapitalflykt
Slyet tar över; missnöje som gror
Pendlarlivets bilberoende
Statens otacksamhet
Ruinland; framtidsvadå
Industridrömmar; fornstora dar
Klimatskepticism och miljöhat
Ekorrhjul och bildningsförakt
Skolavslutningar; nya generationer
Reaktionär ungdom; motorburna barn
De som måste dra drar; utflyttarnormen
Eldsjälars kamp och jävlaranamma
Möjligheterna i en hållbar framtid
Det går inte backa in i framtiden
Nu är brevet slut. Nästa brev planerar jag att skicka den 20 juli.