Fotobrevet 028: Nästa bokprojekt är igång • Tankar om vattnets kraft • Klimatkrisen är här – nu!
Äntligen ett nytt nummer av fotobrevet!
Fotobrevsvänner!
Äntligen är det den tredje torsdagen och ett nytt brev är här. Kanske att brevet denna gång är lite tungsint. Men när frågorna hopar sig kan det ibland vara skönt att lätta på tungsinnet.
Du kan läsa om:
varför jag anser att klimatkrisen redan är här
tankar från vernissagen och färdigställandet av utställningen
Om Älven i mig
Se ett bildreportage från Flögfors
En radda tips för augusti
Varma fotohälsningar
Björn Dahlfors
Krisen är här – nu!
En tanke har surrat i mitt huvud en längre tid. Jag har irriterat mig över klimatretoriken. Det är märkligt att regeringar och företag dels ignorerar allvaret i klimatförändringarna och dels att de använder ett språkbruk som gör att det låter som att det är en stundande kris. Att klimatkrisen är en möjlighet snarare än existentiell. Jag bävar för denna enfald. Alla miljoners miljoner som plöjs ner i att sprida budskapet om att vi kan fortsätta leva som om inget hänt och om vi bara konsumerar “grönt” eller “hållbart” så ordnar sig allt, det ända som ordnar sig är vinsterna för de rikaste. Att de rika har mage att kidnappa miljörörelsens språk för att sedan suga meningen ur orden.
I verkligheten är vi mitt i klimatkrisen. Det är faktiskt kaos. Europa har brunnit igen. Torkan i södra Europa är mer eller mindre permanent och här har vi haft en sommar som började i torka för att övergå i regnkaos med enorma skador som följd i Sverige och Norge. Juni var den varmaste månaden som uppmätts på planeten. I södra Europa har det börjat uppstå konflikter kring bristen på rent vatten. Jag tänker på Maja Lundes Blå och på alla hennes tre andra böcker som på ett skönlitterärt sätt hantera klimatkrisen, artutrotningen och samhällskollapsen i dess spår. Det är bra böcker med starka historier som verkligen alla borde ta till sig. Det är inte dystopiskt utan snarare troliga scenarios för vår framtida levnad.
Så vi är alltså mitt i klimatkrisen. Och klimatkrisen är existentiell även här i Sverige. Hur kan det då komma sig att varken medier eller politiker eller en stor andel av befolkningen inte verkar förstå allvaret. Följderna av höjda medeltemperaturer och kollapsade ekosystem är redan här.
Kära Bergslagen utställningen som ska bli en bok
Tomheten. Att göra en utställning är både utmattande och roligt. Äntligen hänger bilderna på plats och utställningen Kära Bergslagen möter alla som stannar till på Perssons Magasin i Löa.
Veckan innan vernissagen blev väldigt intensiv med en panikfotografering, utskrifter, inramningar, fixande och tänkande. Från att få till upphängningen till att komma ihåg minsta lilla sak. När jag väl var i lokalen så upptäckte jag dels att jag hade glömt en gruvlave till Lavens land och så lyckades jag kasta en bild i golvet men resultatet att glaset gick i bitar.
Efter att ha jobbat med utställningen till och från hela sommaren har det nu infunnit sig en tomhet och en lycka. Jag känner redan nu att jag vill göra förbättringar av utställningen och jag planerar för att den ska kunna återuppstå i en annan miljö lite senare. Om du själv är intresserad, eller känner till någon som kanske är intresserad så tipsa gärna.
Det som händer nu med projektet är att jag ska börja planera för att göra boken med samma titel som utställningen: Kära Bergslagen. Grundarbetet för boken finns i utställningen. Kära Bergslagen – Råvaruland och Folkhemsrester kommer bli min tredje bok och jag planerar att vara klar med den till nästa sommar. Precis som de två tidigare kommer jag att ge ut på eget förlag. En ny grej jag ska pröva denna gång är att förutom förköp även ge dig och andra möjligheten att sponsra boken lite extra och som tack få namnet på bokens tacksida. Vill du påverka urvalet till boken så finns möjligheten under utställningen.
Mer uppdateringar kring projektet kommer senare. Vill du redan nu anmäla ditt intresse så gör det på min hemsida.
Lästips: Lindesberg – Vem vill vara i småstadens barm
Vatten, Älven i mig och ett bildreportage från Flögfors
Jag har just läst Älven i mig av Janette Hentati. Så. Bra. Bok.
Genom att färdas fram och tillbaka längs Luleälv, stora och lilla, söker författaren sitt ursprung. Hon utforskar älven som blivit kvar efter regleringen. Hur naturen nästan alltid är där för att tjäna människans behov. Människans invasiva behov. Hennes släkt är fylld av Vattenfallare, hennes mor är uppvuxen i Messaure, samhället som byggdes för att ge kraftverksarbetarna hem, hennes morfar var med och dämde Luleälv på flera ställen. En bok om kluvenheten inför sin egen släkthistoria och kärleken till den vilda älv hon aldrig fick uppleva.
Hon möter människor, besöker platser och ger sig hän åt att gräva i historien och nutiden. Ett angreppsätt för berättande som jag känner igen och inspireras av. När jag skriver dessa rader har jag precis avslutat boken, kanske att jag inte hunnit tänka klart. Men Luleälv är även en älv som finns i mig, i fotobrevet nummer 10 skrev jag om Luleälv, då lyfter jag tre böcker som verkligen fångat mig, tre böcker om älven. Till listan lägger jag nu även Älven i mig. Den dämda Luleälven flyter faktiskt också genom Bergslagen i form av Harsprångslinjen, den kraftledning som transporterar elen från Luleälv till Hallsberg.
Jag tycker vattenkraften är svår. Samtidigt som energin är fossilfri och vattnet utgör ett slutet kretslopp här på planeten så är kraftverksdammarna och torrfårorna enorma ingrepp i landskapet. Ingrepp som påverkat människor och natur. Vi behöver så klart el. Vi behöver energi som inte är fossil. Men behöver vi verkligen mer el. Behöver vi verkligen mer hela tiden? Kan inte rinnande vatten vara mer än potentiell elkraft?
Ett av de större kraftverken i mina trakter är det i Flögfors. Här är Storån dämd och det som en gång måste varit en mäktig fors leds idag i ett rör ner till turbinen. Där omvandlas vattnets kraft till skärmtid. Som en del i arbetet med Kära Bergslagen besökte jag Flögfors för ett tag sedan.
Lästips: Skuggscener – Flyktiga avbilder i den hårda asfalten
Tips för augustikvällar…
… det är dags för alla att bilda sig om samernas liv och historia. Främst ska du läsa Elin Anna Labbas Herrarna satte oss hit. Men du ska också läsa Ann-Helén Laestadius två böcker Straff och Stöld. Även Älven i mig, nämnd här ovan, är viktig.
… vill du så kan du följa mig på instagram @bjorndahlfors_. Det finns även ett konto sedan tidigare bjorndahlfors men det har jag lyckats låsa i samband med ett telefonbyte, så det kontot kan du sluta följa.
… boka in Ljusstråk, konstrundan i Nora Kommun, första helgen i september. Jag ställer ut i Hammarby.
… gör lite nytta! Stöd kampanjen för att rädda Kulturreservatets folkhögskola i Riddarhyttan. Skolan har hamnat i en Kafka-artad situation där en fullt fungerande verksamhet måste läggas ner. Idag är folkhögskolan en filial till Botkyrka folkhögskola men de vill stänga ner. Nu vill skolan återuppstå som en folkhögskola på egna ben men då sätts käppar i hjulen från byråkrater i Stockholm. Skriv under och stöd deras kamp!
… lyssna på Renoveringsraseriets två fina poddavsnitt om Grängesberg och Gyttorp.
Nu är det slut
Det var allt för denna gång. Som alltid önskar jag att du tipsar andra om Fotobrevet genom att skicka vidare det till en kompis. Är du inte prenumerant så bli gärna det.
Nästa Fotobrevet skickas om tre veckor den 31 augusti.