Fotobrevet #029: Bingokväll till stilla bilder • Ljusstråkshelg • Min nuna i tidningen
Tips för vad du måste se under Ljusstråk
Hej kamrater.
Ett nytt fotobrev är här. Ett nytt fotobrev är i din brevlåda.
Läs om:
Förberedelser inför Ljusstråk och mina tips på vad du ska se
Inspiration från Den stilla säsongen
Inbjudan till finissage
Köp 202053 – få vykort på köpet
Opublicerat från Slussen
Varma fotohälsningar
Björn Dahlfors
Ljusstråkshelgen är här!
Bråda dagar. I helgen är det Ljusstråk. Efter kval föll mitt val på att visa mitt verk 202053. För att inte återupprepa mig ska jag göra det på ett nytt sätt. Jag valt ut sju bilder ur projektet som jag skrivit ut i en större storlek och kommer denna gång fästa allt på en stor canvas. Tidigare gånger jag visat verket har alla bilder varit i nästan samma storlek som ett stort kollage tillsammans med texterna. Verket är fortfarande ett kollage de stora bilderna tror jag kommer skapa en annan dynamik. Från att ha gett alla bilder samma utrymme kommer vissa skrika om uppmärksamhet. Det ska bli intressant att se hur publiken läser verket i dess nya form.
Vill du se hur det blev så får du gärna komma förbi mig i Hammarby Bygdegård nu i helgen. Öppet mellan 10.00 och 17.00, både lördag och söndag. Utöver mig hittar du även konstnärerna Åsa Falk och Christine Tomtlund.
Förutom 202053 kommer jag även ha med en låda rea-bilder. Och istället för att betala mig så ger du ett bidrag på 500 kr till Naturskyddsföreningen.
Fyra tips (utöver det obligatoriska besöket i Hammarby 😀)
I Pershyttan ställer fotograferna Nova Göthlin och Anna Ljungkvist. En utställning jag faktiskt är bitter över att missa.
På Kafé Strandstugan i Nora visar Hans Jonasson upp sina blombilder, klart värt ett besök.
Prästen och konstnären Mats Hermansson visar sin ikoner målade på pressening. Han ställer ut i Nora Kyrka.
Sista tipset är Peter Ekström som ritar serierutorna Tant röd, han hittar du på Järle byväg 15.
Inspiration i den stilla säsongen
Augustikvällsmörker. Bingoropen färdas i tystnaden. Potatisen är upptagen och jag nyduschad. Med en stund kvar till sänggång sätter jag mig med Patrik Larssons Den stilla säsongen.
Inspiration har många ansikten. Ibland finns inspirationen i det som är långt ifrån ens egen bildvärld och ibland finns den bland de som förfinat sitt bildberättande inom ens egen genre.
Patrik Larssons Den stilla säsongen är inom ramen för min genre. Den lite melankoliska bildstilen. Bilder som skildrar människan genom att inte visa människan. Två andra som rör sig i vårt uttrycksspann är Erik Holmstedt och Mia Rogersdotter Gran, som jag båda skrivit om tidigare. Och på tal om Erik så är han nu aktuell med utställningen Gruva i Stockholm på Centrum för fotografi. I texten till utställningen tycker jag man sätter fingret på vår typ av genre ”Hans fotografier skildrar inga människor utan endast de spår de lämnar efter sig”.
Tillbaka till Patrik Larsson. Länge har jag tänkt att skriva om Larsson bok Den stilla säsongen. Den har fått marinera i mitt huvud och i min bokhylla. Själv hade jag Patrik som lärare på Ålands folkhögskola för tjugo år sedan.
I boken visar Patrik bilder från Sverige, bilder på platser som under sommaren sjuder som städernas centrum, men som på vintern helt sätts på paus. Lekplatser, campingar, stränder, uteserveringar och kustsamhällen.
För mig säger Patriks bilder något om vårt överflöd och vårt behov av att fly vardagen. Hade vi varit lyckliga där vi bor hade vi kanske inte haft platser som endast fyller en funktion som flykt hemifrån. Samtidigt kanske det är en symbol för det goda livet. Ett liv där en har råd att ha semester.
Bokens tema är tydligt och Partik är noga med att det inte är övergivna platser utan platser som går i dvala. Det gör att bilderna skiljer sig från den uppsjö av bilder som bara vill skildra det trasiga och sönderfallande landet. Personligen försöker jag gå en balansgång när jag skildrar Bergslagen. Här finns mängder av övergiva hus och industrier. Och att dokumentera det utan att odla den osunda övergivet-turismen är svårt. För mig så är det en självklarhet att inte gå in i hus eller industrier även om de står öppna. Men i jakten på likes är det inte lika självklart alla. Många gånger är det de som söker nya unika bilder som också är de som forcerar låsta dörrar.
Det som får mig att gilla Den stilla säsongen är att det mitt i den tydliga melankolin ändå finns något levande. Minigolfbanorna är i gott skick, likaså lekplatser och campingar. Uppdaterade skyltar och nymålade sittplatser. Och samtidigt så gnager något i mig. Jag sitter och funderar över hur vi lever våra liv i ett överflöd av resurser.
Vill du själv köpa Patriks bok så gör det via hans hemsida eller på Neva books.
Nunan i tidningen och digital bekräftelse
Sedan vi hördes sist har mitt projekt Kära Bergslagen fått uppmärksamhet av både Nerikes Allehanda och Örebro Läns Tidning. Kul tycker jag. Ännu roligare är dock att det är så många som hört av sig med berömmande ord, tips och tankar om utställningen via e-post, sociala medier och faktiskt i verkliga livet.
Har du inte sett Kära Bergslagen så finns möjligheten i helgen 2-3/9 och nästa helg 9-10/9. Den 10/9 är det dessutom finissage. Utställningen hänger på Perssons Magasin i Löa.
Du har väl köpt min bok?
Inte? Gör det nu! Swisha 175 kr till 0709381440 så kommer 202053 hem till dig med posten. Skriv din adress i meddelandefältet. Mottagare är Björn Dahlfors.
Just nu skickar jag även med ett tiopack vykort med bilder från antingen Oviksfjällen eller Svenska landskap. (Erbjudandet gäller till den 20/9 eller så långt lagret räcker)
Ordinarie pris för bok + vykortserie är 345 kronor. Erbjudandet gäller till den 20/9 2023 eller så långt lagret räcker.
Vill du läsa mer om boken så gör du det här!
Välkommen på finissage!
Den 10/9 är det finissage för Kära Bergslagen. Kom till Persson Magasin och häng med mig! Öppet mellan 11-16.
Opublicerat | Kväll vid Slussen
Nu har du nått slutet. Tack för att du läst. Nästa brev går iväg den 21 september. Är du inte prenumerant så bli gärna det. Är du prenumerant får du gärna tipsa dina vänner.